iidalinneas

varför ska allting vara så svårt för? varför kan det inte bara vara sådär lätt, sådär bra, sådär som det var? jag vill att det ska vara som förut, jag ville aldrig att det skulle bli såhär. men så är det alltid. saker förändras, oavsett om man vill eller inte. men det är så svårt, det är så förbannat svårt. jag vet inte hur eller vad jag ska göra. jag vet inte hur man gör sånt här, jag har faktiskt ingen aning. men jag vet att det gör ont, det känns som en stor klump i magen. jag vill inte ha den där. jag vill få vara glad, känna glädje och lycka, jag vill bara få vara lycklig. jag önskar att jag fick vara det, men det är svårt just nu. det är svårt i en tid då allt känns grått. då allt känns svart. tomt. ensamt. jag vill inte vara ensam. men jag är rädd för det. jag är rädd för att bli ensam. vet inte vad som krävs för att få tillbaka det som var förut. men jag antar att det bara är att vänta. och vänta. och vänta lite till. och sedan hoppas på det bästa. hoppas på att allt löser sig. att allt blir bra igen. för jag vill det. jag vill det mer än allt annat.

det finns ingen som har sagt det bättre än vad världens bästa lasse gjort:
- jag är bra på att vara själv, men usel på att vara ensam. 
och det är så himla sant. det känns så himla rätt. sorgligt nog så gör det det.