att något så nära kan kännas så långt bort
ibland känns det som att jag faller i bitar. som att jag faller sönder. som att en del av mig försvinner. fast ändå inte. ibland känner jag mig hel. ibland känner jag inte ens av det tomrummet jag har inom mig. ibland känns det som att det inte finns där. som att det aldrig har funnits. förvirring. det gör mig så himla förvirrad. det känns som att allt vänds upp och ner. som att allt man har rinner ut i sanden. trots att det ändå finns kvar där.
igår föll jag i bitar, igår föll jag sönder. bokstavligt talat. att känna den där smärtan, den outhärdiga smärtan. det gör att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. det gör så ont. det gör satans ont. att något så nära kan kännas så långt bort. att man kan känna sig så hjälplös, så okontrollerad. det gör det så himla svårt. att inte kunna påverka, inte kunna göra det jag vill. inte få ta besluten själv. utan bli tvingad till det. för att jag inte har något val. för att det inte finns några andra utvägar.
igår föll jag i bitar, igår föll jag sönder. bokstavligt talat. att känna den där smärtan, den outhärdiga smärtan. det gör att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. det gör så ont. det gör satans ont. att något så nära kan kännas så långt bort. att man kan känna sig så hjälplös, så okontrollerad. det gör det så himla svårt. att inte kunna påverka, inte kunna göra det jag vill. inte få ta besluten själv. utan bli tvingad till det. för att jag inte har något val. för att det inte finns några andra utvägar.
Kommentarer
Trackback