hur högt ska jag skrika, varje gång jag vill bli hörd?
det jobbigaste är alla minnen. att hela tiden bli påmind. att inte ens kunna försöka tänka på något annat för en stund. utan att tankarna finns där hela tiden. för det gör dom, varenda sekund. har inte fått något gjort alls idag. känt mig som en zombie. i skolan satt jag bara och stirra framför mig. kunde inte ens ta in nåt av det som blev sagt. jag var där fast ändå inte. lika så på träningen. fast det gick bara åt helvete kändes det som. precis som allt annat just nu. allt händer på en och samma gång. jag fattar inte varför. det blir bara för mycket. det enda som håller mig uppe just nu är helgen, som jag verkligen ser fram emot, och att jag vet att jag får träffa mina fina flickor varje dag fram till söndag nu!
Kommentarer
Trackback