vissa dagar smärtar mer än andra
Det var länge sedan nu. Jag trodde att jag skulle klara mig ändå. Men idag är en dag då det smärtar mer än andra. Ensamheten. Osäkerheten. Otryggheten. Den där känslan att vara utelämnad. Känslan av att faktiskt inte ha någon kontroll. Att inte själv kunna styra. Men jag känner att det faktiskt är dags att gå vidare. På riktigt. Släppa allt det gamla. Att sluta fundera, sluta undra och faktiskt sluta bry sig. Det har varit lättare sagt än gjort, men på något sätt är det först nu som jag känner mig mogen. Som jag känner mig mogen för att klara av det. Utan att falla tillbaka. Falla tillbaka in i sorgen och i ilskan. Samtidigt känner jag lite rädsla inför det. Inför att kanske lämna ut mig så pass mycket för någon annan. Inför att låta någon annan komma så nära inpå. Inför att bryta den mur som jag åter har byggt upp. Jag är så rädd för att bli sårad igen. Jag är så rädd för att åter få mitt hjärta krossat. Jag är rädd för att jag kommer ha så svårt att lita på någon igen. Det kan faktiskt vara något av det allra värsta. Att jag har förlorat min tillit. Att jag har förlorat min förmåga att tro gott om folk. Tro på att dem faktiskt vill väl istället för att förutsätta det omvända. Istället för att grubbla, analysera, vända och vrida på allt som sker. Men det kanske är lika bra. Då slipper jag i alla fall riskera att återigen göra om samma misstag. Jag slipper att känna mig sådär fruktansvärt utnyttjad. För jag är inte redo. Jag är inte redo för att gå sönder igen. Jag har knappt hunnit bli hel. Jag känner mig fortfarande skör. Men på ett sätt önskar jag faktiskt att jag inte var sån här. Att jag kunde bortse från allt och bara köra. Ta lite risker. Inte fundera. Bara göra. Men problemet är nog att jag blir alldeles för känslomässigt involverad. Trots att jag försöker att inte bli det. Men det ligger väl i min natur. Det är sån jag är som person. Jag har svårt att inte låta sådant betyda någonting. För jag tycker att det är betydelsefullt. Jag vill bara slippa tänka. Slippa grubbla. Slippa ensamheten, osäkerheten och otryggheten. Slippa smärtan.
