iidalinneas

Det är dags för förändring. Det fungerar inte längre. Det fungerar inte att hålla på såhär. Det fungerar inte att fly. Att tro att det är någon slags terapi. I början var det det. Det fick det att kännas bättre. Åtminstone för ett tag. Det var en flykt, det kan jag erkänna. Men det kändes så himla bra att få göra det för en stund. Att få fly från mig själv ett tag. Att fly in i något galet, något okänt men också något spännande och kul. Som en liten slags bekräftelse. För när jag tänker tillbaka så inser jag att det kanske är det det hela tiden har handlat om. För min egen skull. För att för en stund få känna mig något bättre. Även om jag i efterhand kanske har insett att det istället har gjort det värre. Trots det har jag kört på i samma spår. Utan att fundera. Men jag har insett att det inte riktigt fungerar längre. Det som jag såg som någon slags terapi har totalt tappat sin effekt. Det har snarare blivit motsatsen. Som ett slags beroende. Beroende är nog precis vad jag skulle säga att det har varit. Först den där längtan, men när man väl får det så är det svårt att nöja sig. Man vill bara ha mer, något annat eller något bättre. En ständig strävan efter att bli nöjd. Men hur mycket man än strävar så är nöjd aldrig något man blir. Istället kommer ångesten. Den fruktansvärda ångesten som gör så fruktansvärt ont. Som förminskar en själv. Som får en att känna sig så otroligt dålig. Som nästan faktiskt får mig att skämmas. För att jag förvandlas till någon som jag inte trodde att jag själv skulle kunna bli. För att jag på något sätt tar avstånd från de värderingar som alltid har varit viktiga för mig. Och för att jag faktiskt väljer att fly. Men det är dags att det får ett slut. Det är dags att sluta fly. Men trots det tror jag ändå att flykten har varit en viktig del. Det har varit en viktig del i att lära känna mig själv. I att lära känna mina gränser och vad som innerst inne är viktigast för mig. Och jag har kommit fram till att dessa saker inte stämmer överens. De går inte att kombinera. Jag sårar bara mig själv. Så det är dags att gå vidare. Att ta ett steg ifrån och lämna det bakom mig. Jag känner mig klar. Jag har fått ut det jag vill och jag känner faktiskt att det inte längre kan ge mig någonting. Det känns inte längre lockande. Det har tappat sin charm. Jag vet att jag är bättre än så. Jag vet att jag kan bättre och att jag förtjänar mer. Det är dags att lämna och börja förändra.